Det är mycket i det moderna samhället som jag inte alls förstår. En av de sakerna är det här med förmånsvärde. Vad är det för någonting?

Om man tänker sig att man arbetar på ett företag och det företaget anser att det är en bra idé att låta den anställde köra runt i en av företagets bilar, vad spelar det för roll? Oavsett om orsaken till tjänstebilen är för att företaget ska slippa skicka vederbörande med taxi eller om man önskar undvika resor med flyg, tåg, båt och sen taxi i alla fall. Eller om man helt enkelt tycker att det är lämpligt utifrån den anställdes position i företaget.

Vad är problemet? Företaget redovisar bilen som en tillgång och den omfattas alltså av gängse (redan i dag synnerligen snåriga och företagsovänliga) skatteregler. Varför ska man då som privatperson dessutom deklarera förmånsvärde som ju bara är ytterligare ett sätt för staten att håva in extra pengar från medborgarna? Jag förstår det inte.

Vi hade en diskussion för någon vecka sedan omkring att vi alla ska vara lika eftersom det annars leder till avundsjuka. Detta är ett sådant exempel. Vad ska man säga om grannen åker runt i en bil som han inte betalar för? Det är ju en förmån som minsann inte alla kan få. Då är ju grannen mer värd än jag! Så kan vi ju inte ha det. Det är ju som om syrran får en större kakbit än jag på 5-årskalaset.

Och förmånsvärdet är ändå bara grädden på tårtan i Jantelagssverige. Jag tror det var fd statsminister Göran Persson som uttryckte det bäst:

”Vi är världsmästare på att betala skatt.”

Och det är ju helt sant. Hela systemet är så skickligt uppbyggt att vi medborgare inte märker det. Först betalar vi sociala avgifter innan vi får lönebeskedet i vår hand. En skatt som vi alltså inte ens ser. Sen betalar vi inkomstskatt (procentuellt sett mer ju mer du tjänar). Sen har vi sedan efterkrigstiden med viss variation över tid tvingats betala in ytterligare skattepengar på redan skattade pengar i allt från 25 % moms till olika punktskatter, förmånsvärden, fastighetsskatt, arvsskatt, förmögenhetsskatt, gåvoskatt och allsköns andra intelligenta sätt att dryga ut statskassan utan att medborgarna ska fatta att 80 % av vad de tjänat går till staten.

Och varför det? Jo, för om bara grannen får vara lucia på dagis så blir ju alla de andra barnen ledsna.

Det finns så mycket faror man kan råka ut för i livet. Vi varnas för det ena efter det andra. Är det inte SARS så är det fågelinfluensan, akrylamid eller den nya influensan. Och att klara vardagens krav på vad man egentligen får äta är nästan förenat med livsfara.

Det finns i stort sett inte ett enda livsmedel som inte ger antingen hjärtkärlsjukdom eller cancer. Och passar vi oss inte så får vi högt blodtryck av saltet eller blir sockerberoende. Äter vi fel får vi diabetes, övervikt, undervikt, hyperkolesterolemi och cancer, cancer, cancer.

Min bror arbetar som onkolog i Lund. Han har bra koll på riskfaktorer för cancer. Vad är det då man ska skydda sig emot för att inte drabbas? Det finns carcinogener överallt. Så det går faktiskt knappt att skydda sig. Man kan räkna upp den ena riskfaktorn efter den andra. Men det är en sak som sticker ut. Den viktigaste faktorn av dem alla. Något som vi som vill skydda oss till varje pris bör sky som pesten.

Med vetskap om att det faktiskt finns något vi kan göra för att inte drabbas av cancer så bör vi nu ställa krav på beslutsfattarna i Sverige. Det är ju oacceptabelt att denna riskfaktor fortfarande får finnas kvar utan att Riksdagen gör något åt saken. Därför uppmanar vi inom ”Föreningen för cancerns omedelbara försvinnande” medborgarna i konungariket Sverige att skriva under vår petition som lyder:

”Det finns ett sätt att minska cancersjukdomens utbredning i befolkningen. Ett sätt som ingen hittills tagit på allvar. Den viktigaste faktorn för cancerns utbredning är ökad ålder. Ännu har ingen reflekterat fullt ut över vad det innebär för ohälsan. Så för att en gång för alla ta ett kraftigt grepp mot denna dödliga sjukdom föreslår vi ett omedelbart förbud mot ökad ålder!”

Jesper Sahlin menade i en kommentar att jag gjorde en oförsvarlig överdrift när jag i mitt inlägg ”Svagast vinner” hävdade att en progressiv skatteskala är till för att sudda ut alla skillnader mellan människor. Man kan avfärda en överdrift, menade han. Och alltså skulle en sådan sabotera mitt budskap. Men man kan i lika hög grad avfärda ett resonemang utan överdrifter, eftersom det då inte alltid framgår lika tydligt vad man faktiskt är ute efter. Alltså tjänar överdriften ofta till att faktiskt tydliggöra resonemang som annars lätt avfärdas som meningslösa. När jag skrev att vi försöker sudda ut alla skillnader mellan människor är det lätt att märka ord och hävda att det ju faktiskt inte är fallet – för skillnaderna finns ju kvar.

Men likafullt är det i många kretsar inte politiskt korrekt att anse att en person faktiskt ska ha mer pengar än en annan. Detta märks tydligt i diskussionen om statsministerns och riksdagsledamöternas tänkta löneförhöjningar häromåret. Det ansågs av många vara osmakligt. Själv anser jag det vara orimligt att politiker tjänar så lite som de gör idag. Det är ju uppdrag som innebär ett enormt ansvar och som alltför få vågar ta. Det enda skälet till varför människor anser att de som leder vårt land inte ska tjäna väldigt mycket mer pengar än alla andra, menar jag, är att de vill att det inte ska finnas några skillnader mellan människor. För att förtydliga detta kan det ibland krävas att man raljerar.

När jag skrev "I trygghetsnarkomanernas land " fick jag från olika håll höra att jag raljerade. I just den boken var det faktiskt inte ens fråga om det. Visserligen skriver jag med en viss raljant ton, men de exempel jag beskriver är på inget sätt uppdiktade. Det är själva idiotin i de regler jag skriver om som gör att det blir raljant, inte egentligen mitt sätt att skriva. När man läser om hur löjligt det är tycker man att författaren raljerar.

Jag hade kunnat välja att skriva mer överslätande. Det hade sannolikt tilltalat en hel del vetenskapligt skolade personer. Mitt budskap hade då inte varit föremål för lika mycket ifrågasättande, men å andra sidan hade boken förmodligen sålt i högst 1500 exemplar och endast navelskådats av ett gäng akademiker. Och inte hade den varit mer sann för det – förmodligen tvärtom.

På samma sätt hade jag kunnat skriva i mitt inlägg att progressiva skattesatser syftar till att utjämna skillnader mellan människor istället för att helt ta bort dem. Men det är ju i förlängningen samma sak.

Men lilla Kalle! Varför kastar du mat omkring dig? Mår du inte bra? Ska vi prata om det du och jag? Vi är ju kompisar min lille vän. Mamma och du är så tighta. Jag finns alltid där för dig, det vet du ju. Vill du ha lite köttbullar i stället?

Har du slagit dig Kalle? Hur kunde dagispersonalen tillåta det!? Jag ska minsann gå vidare med det här. Det är ju inte klokt att man kan låta barnen leka och slå sig. Hörrdudu där! Ja just du! Jobbar du här? Min son ska minsann inte behöva gå på dagis och komma hem blodig! Jag tänker gå vidare med det här.

Är det förskolan Regnbågen? Jag måste säga att jag är fruktansvärt upprörd. Min lille son Kalle. Han fick minsann ingen frukt på fruktstunden idag! Vadå inte plockat bort pennor och böcker? Vad menar ni? Vad är det för idiotisk regel? Så barnen måste plocka undan efter sig för att få frukt, nä vet du vad!! Min son går på er sexårsverksamhet och han har rätt att få frukt som alla andra barn! Är det så här det ska gå till i Sverige idag!

Är det rektorn? Jag vill framföra ett klagomål. Min son Kalle har idag återigen blivit utslängd från lektionen. Ja just det; Karl Svensson. Va sa du? Stört lektionen? På vad sätt? Pratar oavbrutet. Ja det är min Kalle det… Vilken kille. Min lille prins! Vadå! Hsan har minsann rätt! Vadå problem! Nä nu får du…Vadå halva lektionerna går åt till honom! Hörrdudu min herre! Antingen får min son vara med på lektionerna som alla andra barn eller så kommer du få höra av JO. Det ska du veta!

Har Kalle inte fått godkänt slutbetyg? Vad är det här för samhälle egentligen? Det är väl en mänsklig rättighet att få gå ut gymnasiet med godkänt betyg? Vi lever väl inte i ett U-land!